Reopa

Ja vet inte riktigt hur jag ska förklara det här nu så om de låter konstig o ni i nte fattar nått så förstår jag er, bara de att jag har gått nu ett tag o blivit mer o mer irreterad.
För vissa kanske de är små saker men upprepas det gång på gång så börjar man tröttna.

För de första  blir jag så trött på allt klagande som man får höra hela tiden..
en del dom klagar för den värdsligaste saken i hela världen o de är bara för att ha nått o klaga över.
De är för kallt, för varmt, för trångt, för dyrt, för billigt, för omständigt, för jobbigt, för lång tid, för kort tid osv...

Kan man inte bara uppskatta o vara tacksam för saker o ting o för hur männsikor ställer upp..
o bara va nöjd för att man faktiskt har ett bra liv?

För de andra så blir jag så Jävla trött på allt snåleri som finns.
Ska jag börja räkna varje krona jag lånar ut eller bjuder på nån så är de åtskilliga hundralappar möjligen tusenlappar som jag har bjudit bort..Men de är inte pengar det handlar om utan de gör jag gärna, bara man får nått tillbaka.. men börjar folk ta tillbaka 5 kronor o 10 kronor o liknade för man lånat så kan de  lika gärna kvitta känner jag. Ska man skratta eller gråta?

Men de jag menar är inte att man ska ge bort pengar till höger o vänster men börja tänka på andra än sig själv..
I denna stad o i min "vänskapskrets" så räknas tydligen varje krona man ska betala.
Ja säger bara de...
Vet inte om de är bara här men för fan va sne jag blir..
Men vill man verkligen va snål?
Visst de kan man väl va.. men va de på rätt sätt.










Va är höjden på snålhet?
Att ta betalt för sina gästers toabesök,