Reopa

De är så jag känner mig.. Helt menningslös.
Jag lever enbart för mig själv.

Varje dag varje timme varje sekund hör man att nu dör si o så många i den o den sjukdomen eller det kriget..
o här sitter jag.
Trygg hemma i min egna varma säng o gnäller.

Jag vill hjälpa, men vart ska man börja?
Jag önskar jag hade pengar så skulle jag kunna hjälpa de som behövde.

Förstår inte hur denna planet tellus kunde bli så mennigslös?
Allt handlar om pappersbitar, har man inte dessa pappersbitar.. är man inte mkt för världen.
man är helt menninglös då.

När jag va o hjälpte till på RIA här i Mjölby, kännde jag glädje.. äkta glädje.
Jag har inte kännt äkta glädje på år.
Man skrattar o tjoar o tjimmar.. Men åt vad?
Vem som blev fullast, vem som hade roligast, vem som är bäst.

Jag hittade en massa arbeten jag hade gjort under min tid på gymnasie skolan.
Jag kände inte igen mig i va jag hade skrivit..hur kan jag ha förändrats så mkt?
Jag hade MVG i människor i behov av stöd ex.. Nu ser jag inte ens männsikorna som är i behov av stöd.

Jag har blivit blind för männskligheten.