Reopa

Jag har alltid varit en sån männsika, att de måste hända saker hela tiden för att jag ska känna ro i min kropp.
men de senaste halvåret har de förändrats oerhört mycket.

Jag klarar inte av att umgås med människor hela hela tiden.
Jag älskar mina vänner o älskar att umgås med dom, men de är så skönt att bara komma hem till en tom lägenhet o bara få vara för sig själv i mina egna tankar.

Slippa prata, slippa va trevlig..
jag kan få va hur tjurig som helst utan att nån tar åt sig.

O nu börjar jag känna en känsla av panik smyga sig fram...
Jag har inte vart ensam hemma på hur länge som helst.
O jag tror även att de märks utåt att jag inte är mitt normala jag..

men hur ska jag förklara att jag behöver min egen Linda tid, utan att nån ska bli arg ledsen eller sårad eller liknade..
Men för att kunna va social o trevlig så måste jag få va själv. Helt själv.
Tom nu för tiden slutar jag svara i telefonen..

Få en chans att andas ut o tänka igen de stora beslut jag tagit.

Är jag inte den glada linda så tror alla att jag är arg, o säger att jag är skum, men jag snart skriker jag rakt ut att jag vill va själv!!! LÅT MIG VA!

Låt mig va i mig själv, få drömma bort från denna tid, från tid o rum..
o känna mig tillsfred med mig själv..